Arbetsmiljö ur ett juridiskt perspektiv
Elena Lundberg Lundblad


Tillsammans med Företaget Arbetsmiljöverktyget kommer vi under 2019 att arbeta intensivt med ett projekt inom arbetsmiljöfrågor och olika moment som berör alla som på något sätt kommer i kontakt med arbetsmiljöarbete.  Jag heter Elena Lundberg Lundblad, jobbar på IAMIN AB och jag kommer skriva en serie artiklar om arbetsmiljö, kvalitet och miljö ur ett juridiskt perspektiv och standardperspektiv.

Arbetsmiljö är ett hett ämne i Sverige just nu. Fler och fler ser behovet av att jobba med arbetsmiljöfrågor delvis för att uppfylla krav, för att ingen ska skadas, bli sjuk eller dö på jobbet och delvis för att det finns ett tydligt behov på företagen att jobba med mänskliga frågor, då företagen vinner mycket på att ha friska och motiverande medarbetare.

Eftersom människan är både komplicerad och mångdimensionell när det gäller behov och även icke bestående i sin utveckling, så finns det inte någon enkel lösning på hur en arbetsgivare ska göra för att alla medarbetarna ska må bra, förbli friska och motiverade. Däremot finns det en väl utformad lagstiftning i Sverige som ser till att arbetsrisker minimeras eller utplånas på arbetsplatser.

Låt mig berätta lite om hur arbetsmiljö ser ut i Sverige ur ett juridiskt perspektiv.

Arbetsmiljöarbete grundas i sin helhet på Arbetsmiljölagen. Arbetsmiljölagen kompletteras av arbetsmiljöförordningen. För den praktiska funktionen kompletteras lagen av föreskrifter och allmänna råd från Arbetsmiljöverket. Sedan finns det gränslagstiftning som t.ex LAS, diskrimineringslag, miljöbalken osv. och även branschriktlinjer. För ett mellanstort företag kan det innebära att arbetsmiljöarbete innehåller över tusen punkter som ”ska finnas på plats”.

Lite mer om vad det betyder: Arbetsmiljölagen innehåller allmänna krav och grundläggande bestämmelser. Eftersom det är en ramlag, så är reglerna inte precisa. Arbetsmiljölagen anger i stora drag vilka regler som ställs på arbetsmiljön och vilket ansvar som olika aktörer har, främst arbetsgivaren. Arbetsmiljölagen utgår från en helhetssyn på arbetsmiljön och beaktar alla de faktorer som är av betydelse för arbetsmiljön, fysiska och organisatoriska såväl som psykiska och sociala. ”Lagens ändamål är att förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet samt att även i övrigt uppnå en god arbetsmiljö.” (Arbetsmiljölagen, Kapitel 1, §1).

Arbetsmiljöförordningen skapas och ges ut av Arbetsmiljöverket som sedan 1890 talet har varit aktiv inom arbetsmiljöfrågor. Under nästan 130 år har myndigheten jobbat med olika frågor och säkerhet och år 2014 har Arbetsmiljöverket minskat sina föreskrifter från 140 till 81. Orsaken till detta har varit att minska den administrativa bördan för alla aktörer. Föreskrifter har ändrats och bakats in i varandra.  Organisationens föreskrifter varierar från bransch och organisationsstorlek, men det finns även generella, som t.ex. bestämmelser om skyddsombud, dokumentationshantering och samverkan. Varje företag oavsett storlek har skyldighet att ha koll på vilka lagar och regler som gäller. Det görs genom att skapa en egen lag- och kravlista och att hålla den uppdaterad. Lagefterlevnadskontroll (LEK) ska göras minst en gång per år, uppdateras och en kortare beskrivning av varje ”krav” uppges, t.ex. ”så här påverkas vi” och ”så här uppfyller vi kraven” samt ansvarig utses. Tyvärr händer det ibland att företag saknar laglistan och LEK. Enligt mig är det otroligt viktigt att det ska finnas, delvis så klart är det pga. att det förebygger olyckor och minskar regelbrott men mest pga. att avsaknad av sådan innebär stora konsekvenser. T.ex. om det trots alla odds sker en arbetsplatsolycka, som skulle kunna förebyggas med hjälp av regelverket, så kan både ansvarsbörda minskas och få lindrigare konsekvenser.

Brott mot arbetsmiljölagstiftningen kan leda till straffrättsligt ansvar för fysiska personer och företagsbot för såväl fysiska som juridiska personer. Viktigt också att åtskilja arbetsmiljöansvar och straffansvar. I en av de kommande artiklarna kommer jag att skriva om rollfördelning och ansvar. Högsta ledningen har alltid huvudansvar. T.ex. VD får delegera uppgifter, men inte ansvar. Det ställer krav på VD att ha en tydlig helhetsbild av vad som krävs och vad som ska göras.

Kom ihåg att angränsande lag med dess föreskrifter går hand i hand med arbetsmiljölagen och bör användas parallellt. Det finns inga undantag för att kunna använda sig av en lag men inte av en annan.

För att säkerställa att ni gör rätt kan ni anlita en konsult. Oftast handlar det om en engångskostnad för att bygga upp en laglista och skapa rutiner kring regler. Därefter kan ni på egen hand fortsätta jobba med arbetsmiljöfrågor.